Laget före Jaget

Som släktforskare har jag ett speciellt och starkt band till det ”ursvenska”; lejonparten av våra förfäder – de jordbundna torparna, småbönderna, backstusittarna och statarna (före 1800-talets mitt kallade trälar och hjon).

I den gamla Sverige-tiden hade kvinnor, fattiga (faktiskt registrerade på inkomst), gratialister med flera sockenskrivna ingen rösträtt, inga försörjningsstöd, inga institutionella infrastrukturer. De gick från gård till gård i hopp om att någonstans bli insläppta som ”fattighjon”. De alltmer klagande stämmorna runt om i socknarna började bli högljudda, och klagovisorna nådde ända till Sanitetsämbetet i Stockholm.

Så växte så småningom fram ett annat samhälle - ett samhälle som (om än motvilligt till att börja med) jämnade ut de ekonomiska förutsättningarna, tillgången till samhällsresurser och politiska orättvisor.

Vi kör lite "På spåret" här: Vart är vi på väg? Jag delar tankar nedan – känn dig fri att kommentera. 

Valår: Det samlas valar på konstiga ställen nu – finns det en koppling till klimatförnekelse; miljöaktivism: vad händer när de stora sjölevande djuren får sämre livsvillkor? Hur påverkar det oss landlevande djur? Kommer vi att kunna föda oss i framtiden?

Fläsk: Fläsk har stor historisk betydelse för människan, särskilt för oss nordeuropéer. det har livnärt oss under många kalla vintrar. Vad tänker vi då arma människor – påverkade av klimatavtryck, veganism och rapporter om tvivelaktig djurhållning – om fläsk?

Sammansatt: Valfläsk

När en val (eller hela stim av valar) driver in mot bukten enbart för att dö – då tänker jag att det är politiskt.  – Höh, tänker du.

Jo – när allt har gått åt helvete i biotoperna, så ger valarna upp. Precis som politikerna: -”Jäklar, vi åker ner i kaninhålet! Låt oss snabbt glida med! Ingen kommer att märka nå´t!” istället för att: ”Hugg i! Vi måste hitta en lösning tillsammans och komma tillbaka på rätt spår!”

Med andra ord: Valfläsk – En tid före valet av politikerstyrning, så ger alla ut märkliga (och i många fall helt orealistiska, ofinansierade, oetiska och rent destruktiva) löften som är tänkta att ”mätta” många väljare, men som saknar helhetstänk, helikopterperspektiv och ”Laget före Jaget”-anda.  

Valfläsk i tidigare tider var ”Semester åt alla!”, ”8 timmars arbetsdag!”, ”Gärna medalj – men först pension!” – ja, ni fattar. Skillnaden mot dagens valfläsk är, att den tidens löften hade en infriandegrad på 100%. Oomstridigt är att dåtidens socialistiska influenser tillsammans med nykterhetsrörelsen (Blå Band, IOGT/NTO m.fl.), kyrkorna och fackföreningarna byggde den välfärd som min föräldrageneration (och min egen) stått stadigt på under hela 1900-talet.

Men okej då: Hepp! Vi slänger allt vi under sekler kämpat för under bussen! Argumentet tycks vara, att några vill att:

• Vi ska ta ”hårdare tag”
• Vi ska få mer pengar i plånboken
• Vi ska få billigare bensin
• Vi ska få ökad tillgång till alkohol
• Särintressen som renskötsel och strandskydd inte ska få begränsa mark- och allemansrätt
• Offentligt finansierad modersmålsundervisning ska avskaffas

…och flera, flera andra både lagstridiga och värderingsmässigt förkastliga förslag. Jag orkar inte ens rabbla upp dem. Men – de finns på SD:s hemsida. Go tur, som norrmännen säger. 😊

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 2

Long time - no see. Länge sedan vi hördes. Så här kommer ett filmtips: …*trumvirvel*… ”Hotel Marigold 1” och ”Hotel Marigold 2” (finns på SF Anytime, Viaplay) (finns på SF Anytime).

Från 2011. Medverkande: Maggie Smith, Judy Dench, Tom Wilkinson, Bill Nighy, Dame Penelope Alice Wilton m fl. 

Film 1: Till Hotell Marigold i Jaipur i Indien kommer en grupp människor, alla av olika anledningar; för att uppleva äventyr, för att få en ny höftkula, för att återfinna en gammal kärlek eller bara för att få en nystart. Däremot är omställningen från England till Indien svår för somliga. Men kanske är det just en kulturkrock som behövs för att inse att det aldrig är för sent för att börja leva? 

 Film 2: Hela gänget är kvar på hotellet och får välkommet sällskap av den heta amerikanske hotellgästen Guy (Richard Gere). Under tiden drömmer ägaren Sonny om att expandera samtidigt som han planerar sitt stundande bröllop, vilket leder till en del inte helt genomtänkta beslut. En smått orealistisk och tillrättalagd film-duo, men som fångat mig så till den milda grad, att jag sett om dem ett par gånger. 

Det är en tilltalande tanke och bild) att ”årsrika” människor får utrymme att förverkliga drömmar, se nya vinklar i tillvaron och möta nya kamrater, trots att livet inte rymmer så mycket tid kvar. Den innerlighet som återspeglas i den här filmen är riktigt läkande. Och så förstås – riktigt bra skådespelare.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 3

Nämen hörrni - nu är det ett bra tag sedan filmtips. Jag känner att det kanske kan behövas nu - in times of darkness and trubble.... ”The Miracle Club” (finns på SF Anytime)

Från 2023. Medverkande: Maggie Smith, Katie Bates, Laura Linney, Steven Rea, Lily, Eileen och Dolly lyckas sällan ta sig bortom vardagssysslor och tidskrävande äkta män i en by på sextiotalets Irland. Plötsligt får de chansen att resa till franska Lourdes, där alla besökare hoppas på personliga mirakel. Samtidigt dyker Chrissie upp i byn för sin mors begravning, och bestämmer sig för att följa med till Lourdes. Hon har inte träffat Lily och Eileen sedan hon lämnade byn som tonåring, och hennes trasiga relation till såväl dem som hennes mamma kommer upp till ytan. Det står snart klart att tiden inte läker alla sår, men miraklernas tid kanske ändå inte är förbi? Den här filmen har ingen egentlig ”clou” – ingen cliff hanger och ingen ”ihopsyning”. Den har allt i hela filmen. Men det krävs att man har lite öga för handlingen, lite historik fingertoppskänsla och lite kvinnlig (och manlig) humor. För mig tog det två igenomtittningar innan jag till fullo förstod vad jag just sett.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 4

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 4.

Avsnitt 4: ”Secondhand Lions” (finns att hyra på JustWatch och Prime Video)

Från 2003. Medverkande: Michael Caine, Robert Duvall, Haley Joel Osment (unge Walter), Josh Lucas (vuxne Walter) m fl.

Afrikas hemligheter (svensk titel) är en komedifilm: 14-årige Walter har dumpats av sin mamma på en gård i Texas. Där bor hans excentriska gammelfarbröder Hub och Garth och enligt ryktet har de gömt en stor summa pengar någonstans på gården.

Michael Caine och Robert Duvall är två av mina absoluta favoritskådespelare. I den här filmen maxar de sina prestationer. Jag formligen älskar dialogerna, hemlighetsmakeriet, det brokiga/tokiga i deras liv, hur slutna hjärtan långsamt öppnas, och slutet – det formidabla slutet! 

En historia om ensamhet, utsatthet, gemenskap, kärlek, mystik. En film att bära under bröstbenet under trista, regniga levnadsdagar när allt skaver.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 5

 

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 5.

Avsnitt 5: ”Dogman” (finns på TV4 Play, SF Anytime)

Från 2023. Medverkande: Caleb Landry Jones, Jojo T. Gibbs, Christopher Denham, Clemens Schick, Marisa Berenson

Doug, en ung man märkt av en traumatisk barndom. Han blir en udda hjälte genom att toppträna sina många hundar att stjäla från de rika, försvara människor i nöd, och attackera alla fiender.

En stundtals poetisk film med djupa undertoner av ensamhet, asketism, gränslös kärlek och respekt för det självvalda behovet av våld för att freda en kvadratmeter på jorden. En film om det magiska samförståndet mellan djur och människa; om den artöverskridande kommunikation som kan uppstå. 

Jag är så glad att jag sett den. Den har tagit mitt medvetande till en oförutsedd nivå.

Usel grafik, men hållbar värdegrund

Idag skrev jag in mig i YouTube-premium för att kunna se filmer och serier som sedan en tid kastas i diket av de ”vanliga” streaming-tjänsterna. Jag började med filmen ”From time to time” med favoritskådisar som Maggie Smith och Hugh Bonneville. Jätteglad. Vitt vin och periodfilm är aldrig fel. Produktionsåret är 2009. Gammalt, men ändå i närhistorisk tid, eller hur?

Lätt exalterad drev jag vidare till ”A man called horse” – en episk favorit från mina tonår som (skapligt framstående, faktiskt) röst för urbefolkningstematik. Intresset för nordamerikanska indianer hade jag ärvt från min bror och min kusin Magnus. Med popcorn i skål på skrivbordet och förväntansfullhetens vin i glaset tryckte jag på ”play”. Produktionsåret är 1970. Tänker inte ens på det när jag startar filmen.

Guess what….

Skämmigt. Riktigt usel grafik. Riktigt usel dialog. Och vad som var riktigt skämmigt var den underliggande sociala kontexten. Jag tyckte ju – i min ungdom – att filmen var ett rop på rättvisa; en kultur att värdera: - Se oss; hör oss; låt oss leva!

Då; vid den tiden var det för mig på liv och död. Jag har aldrig – varken före eller efter – engagerat mig så i andra kulturer som under dessa år i min tidiga unga-vuxna-liv. Nordamerikanska indianer låg mig kanske närmast hjärtat, men med åren infogades sydamerikanska kulturer, samer, maorier… m fl. Överallt i världen där minoritetsfolk kämpade – där kämpade jag. Om inte fysiskt, så med ord. ”Pen power”! Många är de dikter och musiktexter jag skrivit genom åren med utsatta folk som utgångspunkt.

Det jag tänker - efter den skämmiga visningen av min ungdoms ur-pekoral - är att vi alla ibland befinner oss där: tyckte jag verkligen så här då - i relation till hur jag tycker idag, och i så fall varför?

Det är lätt att lägga ”evolutionsskulden” på sig själv – jag släppte det som var viktigt. Varför gjorde jag det? Vad är det för fel på mig som kunde låta mina ideal gå förlorade?

Det finns förstås flera skäl till att vi ”byter sida” i livet. Det som var svart och vitt i unga år blir gråare med tiden – och med erfarenheter. Vi lär oss att tillvaron förändras, och vi med den.

Men – det som sällan förändras är vår grundvärdering. Den är som en sten som ligger fast på botten i en sjö; ett hav. I en kedja – fastspänd i värderingarna – finns våra attityder och principer; ett gäng inställningar till något eller någon. De är till stor del vara inlärda och påverkas av ”livet” med alla erfarenheter vi får under resan. Attityderna styr våra beteenden – bojen som syns på ytan. Hur mycket bojen rör sig beror på hur lång ”attityd-kedjan” som är fäst vid värderingarna.

Jag tänker att jag – idag som 60+ - har kortat ner ”attityd-kedjan”. Jag rör mig inte så mycket på ytan längre. Men: värderings-stenen ligger fast på botten. Det är jag glad för, för det betyder ju till syvende och sist, att jag faktiskt inte har ”bytt sida” eller har låtit mina ideal gå förlorade. Det betyder bara, att erfarenheter i livet har förändrat mina principer och attityder. Jag står inte på några barrikader längre, men jag sitter gärna i skuggan och känner samma hopp om frihet, jämlikhet och broderskap som jag kände i unga år.

Och jag gläds åt att filmgrafiken har blivit mycket bättre.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 6

 Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 6.

Avsnitt 6: ”The Full Monty - Allt eller inget” (finns på SF Anytime)

Från 1997. Medverkande: Mark Addy, Robert Carlyle, Steve Huison, William Snape, Hugo Speer

Den ständigt skuldsatte Gaz ser en Chippendales-show och inser att manlig striptease är den lätta och rätta vägen till både pengar och kvinnor. Han samlar ihop en osannolik samling vänner och bekanta i den krisdrabbade stålstaden Sheffield, för att göra sin dansgrupp komplett. Problemet: de ser inte bra ut, och de kan inte dansa. Den osannolikt roliga komedin "Allt eller inget" är den största brittiska filmsuccén någonsin.

Jag älskar den här filmen. Det har jag gjort sedan min ”syster" Maggan och jag såg den på bio i Malmö för – typ 100 år sedan. Filmen är proppfull av idiom och metaforer som jag burit med mig i decennier, relaterat till och skrattat inombords åt. [Gaz: ”- I need an audience.” His friend (med mild suck): ”You need social care.”]

Filmen är också full av värme; full av igenkänning. Hur långt är vi beredda att gå för att förändra vår livssituation? Ser vi vilka som älskar oss och hur stark den kärleken är? SE DEN!!!

PS: Hugo Speer var länge ”syrrans” och min favorit. Än i dag kvittrar det till i torson när Hugo (som silverräv) dyker upp i diverse engelska produktioner…. Ibland notifierar jag ”syrran”: - Kolla Hugo i Xxxx-produktionen….

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer : avsnitt 7

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 7.

Avsnitt 7: ”The Starling” (finns på Netflix)

Från 2021. Medverkande: Melissa McCarthy, Chris O'Dowd, Timothy Olyphant, Kim Quinn, Skyler Gisondo, Loretta Devine, Ravi Kapoor, Daveed Diggs, Rosalind Chao, Laura Harrier, Kevin Kline

En kvinna som försöker återhämta sig efter en tragedi tvingas bråka med en påflugen fågel som tar över hennes trädgård, samtidigt som hennes man kämpar med att gå vidare.

Det här är en eftertänksam film, tycks det mig. Jag har sett den några gånger, varje gång med nya insikter och frågetecken. Historien om den intensiva staren som anfaller kvinnan i hennes trädgård är möjligen inte trovärdig (vad vet jag om hur fåglar beter sig och varför), men den är förutsättningen för filmens handling. Vi träffar ett par som genomlevt en tragedi och nu får hantera psykisk ohälsa. Det kan vid första anblicken vara tungt och mörkt, men det är det inte helt och hållet. Staren hjälper till. Mer säger jag inte.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 8

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 8.

Avsnitt 8: ”Paulie – papegojan som pratade för mycket” (finns på SF Anytime)

Från 1998. Medverkande: Gena Rowlands, Tony Shalhoub, Bruce Davidson m fl.

Paulie, en intelligent papegoja som faktiskt kan prata, berättar om sin uppväxt för en rysk invandrare som arbetar som vaktmästare på det forskningsinstitut där gojan är inlåst. Paulie råkar ut för olika äventyr med en pantbanksägare, en åldrande änka, en mexikansk-amerikansk trubadur och en blivande tjuv innan han förs till det institut där han nu bor.

Det här är en ”liten” film med stort, stort hjärta. Här finns allt från djurskydd, kärlek, sorg och elakheter till lyckligt slut och lite tår i ögonvrån. En ”Disneyfeelgood-gifter-sig- med-Cruella-deVilles-kusin”. Om du fattar. Eller – se den, så fattar du. 😊

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 9

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 9.

Avsnitt 9: ”En liten bit av kakan” (finns på SF Anytime)

Från 2024. Medverkande: Lili Farhadpour, Esmaeel Mehrabi, Mansoore Ilkahni

Livet tycks ha rusat ifrån 70-åriga Mahin som bor ensam i Teheran sedan hennes man dog och dottern flyttade till Sverige. Men en middag med väninnorna tänder en gnista inom henne. Kanske är det ännu inte för sent att finna kärleken? När Mahin öppnar sin dörr för en ny romans utvecklas det snabbt till en oförutsägbar, oförglömlig och helt fantastisk kväll.

En iransk pärla! Drömlikt foto och mjuk värme. I botten (och ibland i fronten) finns en bitande samhällskritik som pekar på det absurda i den totalitära strukturen. Filmen låter det skapa ett absurt och högst oväntat slut. Den här filmen är riktigt bra. Den kommer att stanna länge i medvetandet.