Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 5

 

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 5.

Avsnitt 5: ”Dogman” (finns på TV4 Play, SF Anytime)

Från 2023. Medverkande: Caleb Landry Jones, Jojo T. Gibbs, Christopher Denham, Clemens Schick, Marisa Berenson

Doug, en ung man märkt av en traumatisk barndom. Han blir en udda hjälte genom att toppträna sina många hundar att stjäla från de rika, försvara människor i nöd, och attackera alla fiender.

En stundtals poetisk film med djupa undertoner av ensamhet, asketism, gränslös kärlek och respekt för det självvalda behovet av våld för att freda en kvadratmeter på jorden. En film om det magiska samförståndet mellan djur och människa; om den artöverskridande kommunikation som kan uppstå. 

Jag är så glad att jag sett den. Den har tagit mitt medvetande till en oförutsedd nivå.

Usel grafik, men hållbar värdegrund

Idag skrev jag in mig i YouTube-premium för att kunna se filmer och serier som sedan en tid kastas i diket av de ”vanliga” streaming-tjänsterna. Jag började med filmen ”From time to time” med favoritskådisar som Maggie Smith och Hugh Bonneville. Jätteglad. Vitt vin och periodfilm är aldrig fel. Produktionsåret är 2009. Gammalt, men ändå i närhistorisk tid, eller hur?

Lätt exalterad drev jag vidare till ”A man called horse” – en episk favorit från mina tonår som (skapligt framstående, faktiskt) röst för urbefolkningstematik. Intresset för nordamerikanska indianer hade jag ärvt från min bror och min kusin Magnus. Med popcorn i skål på skrivbordet och förväntansfullhetens vin i glaset tryckte jag på ”play”. Produktionsåret är 1970. Tänker inte ens på det när jag startar filmen.

Guess what….

Skämmigt. Riktigt usel grafik. Riktigt usel dialog. Och vad som var riktigt skämmigt var den underliggande sociala kontexten. Jag tyckte ju – i min ungdom – att filmen var ett rop på rättvisa; en kultur att värdera: - Se oss; hör oss; låt oss leva!

Då; vid den tiden var det för mig på liv och död. Jag har aldrig – varken före eller efter – engagerat mig så i andra kulturer som under dessa år i min tidiga unga-vuxna-liv. Nordamerikanska indianer låg mig kanske närmast hjärtat, men med åren infogades sydamerikanska kulturer, samer, maorier… m fl. Överallt i världen där minoritetsfolk kämpade – där kämpade jag. Om inte fysiskt, så med ord. ”Pen power”! Många är de dikter och musiktexter jag skrivit genom åren med utsatta folk som utgångspunkt.

Det jag tänker - efter den skämmiga visningen av min ungdoms ur-pekoral - är att vi alla ibland befinner oss där: tyckte jag verkligen så här då - i relation till hur jag tycker idag, och i så fall varför?

Det är lätt att lägga ”evolutionsskulden” på sig själv – jag släppte det som var viktigt. Varför gjorde jag det? Vad är det för fel på mig som kunde låta mina ideal gå förlorade?

Det finns förstås flera skäl till att vi ”byter sida” i livet. Det som var svart och vitt i unga år blir gråare med tiden – och med erfarenheter. Vi lär oss att tillvaron förändras, och vi med den.

Men – det som sällan förändras är vår grundvärdering. Den är som en sten som ligger fast på botten i en sjö; ett hav. I en kedja – fastspänd i värderingarna – finns våra attityder och principer; ett gäng inställningar till något eller någon. De är till stor del vara inlärda och påverkas av ”livet” med alla erfarenheter vi får under resan. Attityderna styr våra beteenden – bojen som syns på ytan. Hur mycket bojen rör sig beror på hur lång ”attityd-kedjan” som är fäst vid värderingarna.

Jag tänker att jag – idag som 60+ - har kortat ner ”attityd-kedjan”. Jag rör mig inte så mycket på ytan längre. Men: värderings-stenen ligger fast på botten. Det är jag glad för, för det betyder ju till syvende och sist, att jag faktiskt inte har ”bytt sida” eller har låtit mina ideal gå förlorade. Det betyder bara, att erfarenheter i livet har förändrat mina principer och attityder. Jag står inte på några barrikader längre, men jag sitter gärna i skuggan och känner samma hopp om frihet, jämlikhet och broderskap som jag kände i unga år.

Och jag gläds åt att filmgrafiken har blivit mycket bättre.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 6

 Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 6.

Avsnitt 6: ”The Full Monty - Allt eller inget” (finns på SF Anytime)

Från 1997. Medverkande: Mark Addy, Robert Carlyle, Steve Huison, William Snape, Hugo Speer

Den ständigt skuldsatte Gaz ser en Chippendales-show och inser att manlig striptease är den lätta och rätta vägen till både pengar och kvinnor. Han samlar ihop en osannolik samling vänner och bekanta i den krisdrabbade stålstaden Sheffield, för att göra sin dansgrupp komplett. Problemet: de ser inte bra ut, och de kan inte dansa. Den osannolikt roliga komedin "Allt eller inget" är den största brittiska filmsuccén någonsin.

Jag älskar den här filmen. Det har jag gjort sedan min ”syster" Maggan och jag såg den på bio i Malmö för – typ 100 år sedan. Filmen är proppfull av idiom och metaforer som jag burit med mig i decennier, relaterat till och skrattat inombords åt. [Gaz: ”- I need an audience.” His friend (med mild suck): ”You need social care.”]

Filmen är också full av värme; full av igenkänning. Hur långt är vi beredda att gå för att förändra vår livssituation? Ser vi vilka som älskar oss och hur stark den kärleken är? SE DEN!!!

PS: Hugo Speer var länge ”syrrans” och min favorit. Än i dag kvittrar det till i torson när Hugo (som silverräv) dyker upp i diverse engelska produktioner…. Ibland notifierar jag ”syrran”: - Kolla Hugo i Xxxx-produktionen….

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer : avsnitt 7

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 7.

Avsnitt 7: ”The Starling” (finns på Netflix)

Från 2021. Medverkande: Melissa McCarthy, Chris O'Dowd, Timothy Olyphant, Kim Quinn, Skyler Gisondo, Loretta Devine, Ravi Kapoor, Daveed Diggs, Rosalind Chao, Laura Harrier, Kevin Kline

En kvinna som försöker återhämta sig efter en tragedi tvingas bråka med en påflugen fågel som tar över hennes trädgård, samtidigt som hennes man kämpar med att gå vidare.

Det här är en eftertänksam film, tycks det mig. Jag har sett den några gånger, varje gång med nya insikter och frågetecken. Historien om den intensiva staren som anfaller kvinnan i hennes trädgård är möjligen inte trovärdig (vad vet jag om hur fåglar beter sig och varför), men den är förutsättningen för filmens handling. Vi träffar ett par som genomlevt en tragedi och nu får hantera psykisk ohälsa. Det kan vid första anblicken vara tungt och mörkt, men det är det inte helt och hållet. Staren hjälper till. Mer säger jag inte.

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 8

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 8.

Avsnitt 8: ”Paulie – papegojan som pratade för mycket” (finns på SF Anytime)

Från 1998. Medverkande: Gena Rowlands, Tony Shalhoub, Bruce Davidson m fl.

Paulie, en intelligent papegoja som faktiskt kan prata, berättar om sin uppväxt för en rysk invandrare som arbetar som vaktmästare på det forskningsinstitut där gojan är inlåst. Paulie råkar ut för olika äventyr med en pantbanksägare, en åldrande änka, en mexikansk-amerikansk trubadur och en blivande tjuv innan han förs till det institut där han nu bor.

Det här är en ”liten” film med stort, stort hjärta. Här finns allt från djurskydd, kärlek, sorg och elakheter till lyckligt slut och lite tår i ögonvrån. En ”Disneyfeelgood-gifter-sig- med-Cruella-deVilles-kusin”. Om du fattar. Eller – se den, så fattar du. 😊

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 9

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 9.

Avsnitt 9: ”En liten bit av kakan” (finns på SF Anytime)

Från 2024. Medverkande: Lili Farhadpour, Esmaeel Mehrabi, Mansoore Ilkahni

Livet tycks ha rusat ifrån 70-åriga Mahin som bor ensam i Teheran sedan hennes man dog och dottern flyttade till Sverige. Men en middag med väninnorna tänder en gnista inom henne. Kanske är det ännu inte för sent att finna kärleken? När Mahin öppnar sin dörr för en ny romans utvecklas det snabbt till en oförutsägbar, oförglömlig och helt fantastisk kväll.

En iransk pärla! Drömlikt foto och mjuk värme. I botten (och ibland i fronten) finns en bitande samhällskritik som pekar på det absurda i den totalitära strukturen. Filmen låter det skapa ett absurt och högst oväntat slut. Den här filmen är riktigt bra. Den kommer att stanna länge i medvetandet. 

Filmer som berört - recensioner och rekommendationer: avsnitt 10

Här listar jag filmer som jag - trots Denim Cement – lyckats komma ihåg. Jag väljer att tro, att deras kvalitet varit så pass hög att min hjärna tyckt det varit värt att spara intrycken.  I de fall jag hittat filmen som streamingtjänst har jag angett det. Du kanske hittar den någon annanstans. Vi startar med den sista på listan, och har nu kommit till avsnitt 10.

Avsnitt 10: ”Frida” (finns på Netflix)

Från 2002. Medverkande: Salma Hayek, Mia Maestro, Alfred Molina, Antonio Banderas, Valeria Golino m fl

Filmporträtt av den världsberömda mexikanska målarinnan Frida Kahlo och hennes liv som politisk och konstnärlig revolutionär, såväl som hennes brokiga kärleks- och privatliv.

”Frida” är en omstridd film – vissa recensioner anser den vara alltför fiktiv, andra menar att den är verklighetstrogen. Jag kan inte bedöma vare sig det ena eller andra. Det jag vet är, att jag uppskattar filmen/regissören inte verkar ha haft något som helst behov av att försköna Kahlos liv och temperament. 

Hon tillåts vältra sig ohämmat i sin smärta (både den fysiska och den psykiska) och sin talang. Ett befriande kvinnoporträtt. En fantastisk kvinna. En fantastisk konstnär. Att hon bet sig fast i en relation med en (i mina ögon) synnerligen o-fantastiks och o-trevlig man är obegripligt.